Vad är det med mig nu för tiden? Den senaste ungefär 2 veckorna så har jag gått runt varje dag med ett falsk leende på läpparna och försökt behaga alla. Försökt va den alla vill att jag ska vara, jag är för trött för att orka stå upp för mig själv att vara den jag är fullt ut. Jag får en stark känsla av att jag inte räcker till, eller jag vet att jag inte räcker till för jag är bara en av alla i raden. Har någon inget att göra för att alla är upptagna då står jag där längst bak i raden och väntar. Jag är för snäll, jag måste lära mig säga nej & visa att jag faktiskt även om ni tror det, inte orkar sitta och vänta på att jag ska räcka till. Jag vill vara någons första handsval, jag vill vara den där viktigare personen för någon.. Du fick mig att känna mig tillräcklig, visst det var kanske inte jämt men du fick mig att må bra. Och då menar jag inte bra, bra utan ordentligt jävla bra. Livet va underbart. SNälla kan jag få tillbaka den känslan.. Jag vill vakna på morgonen och veta att jag troligen kommer få se en av de mest perfekta människorna någon gång under dagen. Jag ville väl bara komma fram till att jag vill tacka dig för en av de mest underbara tiderna i mitt liv. Du fick mig hel & jag älskar dig. Du kanske inte tyckte jag gjorde tillräckligt, men jag älskade dig med allt jag har & jag gav dig hela mitt hjärta. Är världelös på att visa känslor på det viset osv men jag gjorde mitt bästa. Och att jag gav dig all of me trodde jag skulle räcka. Och det gjorde det, ett tag lite för kort tid men det får jag skylla mig själv för.