My haters only have one advantage over me, They can kiss my ass, I can´t.

jag vill bort. Fly känslorna & tankarna. Sitta ensam utan att behöva oroa mig för något. Är i stort behov av någon att lita på och prata med men jag vågar inte. Jag vågar inte släppa in någon i mitt huvud eller min själ. 

Det här är en sån dag då jag grinat & varit förbannad om vart annat och jag kan ändå inte sluta må dåligt. Försöker släppa ut allt men det verkar som att det sitter aldeless för djupt rotat i mig.. 

Har även fallt för ännu en kille jag inte kan få, och jag vet att om jag bara berättade det för honom så skulle saker kännas lättare, men det kan jag inte. Jag kan inte riskera att förlora en vän, en vän som faktiskt verkar förstå mig..

 

jag är så fruktansvärt less på livet. Och jag ser inte alls att det kommer att ljusna. Allt är bara mörkt..

Har haft en jätte bra helg. For till Ida på lördagen o på kvällen drack vi lite och såg film med hennes kille å Albin. 

Sen på söndag natt sov jag hos Albin och även på måndag natt. Det har varit väldigt kul att få träffa honom igen för det var alldeles för länge sen sist!

Nu väntas jobb ikväll & imorgon! 4 månader kvar sen flyttar jag hem till mamma igen! 

Har hört mycket på slutet om att man ska välja en väg att gå men hur lätt är det då du hela tiden har en massa andra vägar att välja på längs den vägen du valt? Som människa är det svårt för vi är i grunden aldeless för nyfikna. Alla vägar som avviker från "din" väg är spännande och man kan inte riktigt låta dom va.

 

Hur kan man förlåta någon som inte ändrar på sig och som hela tiden fortsätter svika? Det innebär att man ska förlåta personen i fråga dagligen. Jag har problem med att förlåta en del människor, jag förlåter dom varje gång dom gör något nytt vilket blir var och varannan dag. Problemet är bara att det känns som att jag aldrig riktigt förlåter dom helt då jag hela tiden måste göra om det.

 

Man ska inte styras av sina känslor sägs det, men jag anser att det är svårt för jag har så mycket sår i mig som konstant gör ont. Dom tas hela tiden upp på ytan och blir olika känslor, ilska, sorg, ensamhet osv. 
Jag har en kärleksfull, varm familj och ganska mycket andra människor runt om mig som bryr sig om mig. Men jag slutar ändå aldrig känna mig otroligt ensam, slutar inte känna att ingen bryr sig om mig och jag slutar inte känna mig oälskad. 
Alla dom där känslorna har ingenting med någon annan männniska att göra, det är inte det att dom inte visar det utan problemet är att jag inte kan ta till mig deras kärlek för jag anser inte att jag är älskvärd och jag anser inte att jag är något man behöver bry sig om.

 

Livet är komplicerat & jäkligt svårt. Hur gör man? Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vilken väg ska jag välja? Kan jag sluta vika av på andra vägar? Har jag förlåtit någon även om jag måste fortsätta förlåta? Det finns otroligt mycket frågor i livet och så lite svar.

 

 

Jag saknar Dig, jag saknar dig så det gör ont i hela mig. Trodde att du var den rätta.

Det gör ont i hela mig att se att du går vidare utan mig, jag ångrar mig så otroligt mycket. Men gjort är gjort.. Du var & är min bästa vän!
Jag älskar dig fortfarande, av hela mitt hjärta!

* Jag är höjdrädd.

* är rädd för spindlar.

* Jag är i mitt längsta förhållande. Med min finaste Viktor!!! <3<3

* Jag är lite mörkrädd ;)

Heheh glömde bort att blogga men nuså! 
Nå bilder på mitt rum får ni inte, för vi ska flytta och mitt rum är därför fyllt med soppsäckar och kartonger. 

Kanske kan göra om "dag två" då vi flyttat :)

kör på en sån här 31 dagars grej, ser att det är folk och tittar in på min blogg emellanåt så då har ni ju något att läsa då ni kikar in.  Börjar med dag ett nudå, min favoritserie och den enda jag tittar på är sons of anarchy! =)

Dag 1 - Min favorit serie

Fu nattstad de suger där!

Har nu flyttat min blogg till nattstad. Ni hittar den genom att söka på nattstad.se/mikaelabjörklund

Tagga fredag! Då blire att fara till min älskade mamma<3

Kommer dock sakna älsklingen och familjen!