Jag saknar dig, och det är inte bara lite.. Men det ju gör mot mig är så jävla fittigt. Det är som att du vill såra mig & som att du gillar att se mig ledsen.. Det är kanske precis vad du gör? Vad vet jag? Jag vet ingenting då det gäller dig längre, du har blivit så jävla annorlunda. Och jag hatar det verkligen hatar det. Och jag trodde du skulle bry dig lite mer då jag sa att jag inte ville vara vän med dig längre, att du kanske skulle försöka förklara dig eller få mig att tänka om. För jag tyck vi har varit vänner så länge och att det var något speciellt med våran vänskap, du var ju trotsallt som min syster jag aldrig fått. Och jag trodde du kände likadant men tydligen inte. För du verkar itne ens bry dig om valet jag gjorde du har inte ens försökt få mig att ändra på mitt beslut.. Jag tycker det är sorgligt. Men du ska veta att jag bryr mig om dig så jävla mkt du var trots allt min bästa vän, systern jag aldrig fick. Önska att allt kunde vara ogjort, men fan heller. Allt skit skulle hända just mig den här sommarn, fan så roligt verkligen.. Kanske nio av dom tio bästa dagarna har varit då jag varit med dig, vi hade nästan alltid kul & jag kunde verkligen vara mig själv med dig till 110% det kan jag nästan inte med någon annan. Jag vill kunna känna så igen.