Förut. Jag klarade inte av att ställa mig upp efter att jag föll. Men nu jag försöker ställa mig upp även om det inte alltid funkar. Huvudsaken är ju faktiskt att jag försöker. Jag lägger inte allt åt sidan och sitter och tyck synd om mig själv & känner mig värdelös längre.. Menar inte att jag aldrig känner mig värdelös för det göra jag varje dag och så kommer det alltid vara.. Tyvärr, men det går inte att ändra på.. Men jag blir starkare & starkare för varje dag. Jag lär mig mer & mer för varje dag och lär mig att livet inte är endast en dans på rosor. Jag lärde mig för jätte länge sen att en ros har en oändligt lång skälk och en massa taggar. Fast jag har märkt att taggarna bara blir fler & fler. Man blir aldrig kvitt taggarna man blir äldre & äldre och taggarna blir bara fler och fler så det är bara att lära sig leva med dom.. Det var mina ord ur min "dagbok". Eller nej ur min nu förevigt stängda deppbok. Nu ska jag inte ha en deppbok utan en DAGBOK som det får komma lite ledsna grejer i min ingen endast deppbok.. jag måste lära mig leva med ögonen rakt fram och se dagen som det kommer. Sen hur det funkar det ser vi väl. Hoppas alla tänker som jag eller iaf försöker, gräv inte ner er då det händer något försök istället ställa dig upp även om du vet att det är förgäves någongång måste du faktiskt lyckas.
.
.
.
.
Peace på er fina folket ;*
