Är så jävla less. Ska börja sitta inne, sluta säga saker till folk och bara gå runt och leva för var dag. Är jävligt less på hur alla beter sig och behandlar mig hur fan dom vill. Visst jag är inte felfri men jag är ju förfan en människa och jag är tydligen eran vän också det har ni ju själv sagt. Men ni säger så jävla mycket och hälften är sant. Behandla mig som eran vän om jag nu är det eller låt mig bara va. Vill inte ha en massa falska jävlar runt mig. Det kmr bli svårt men det ger ett bättre slut. Ett bevis är ju att det finns två människor jag kan lita på och fan inget mer. Och ingen behöver kommentera inlägget för ni fattar ändå inget.
Jag är trött på allt just nu, trodde det hade blivit bättre men nu mår jag lika dåligt som jag gjorde i början. Du är fan överallt, jag hatar att visa mig svag, ingen brukar lyckas men du är ju guden på att få mig svag.
Fast å andra sidan så säger jag inte det till dig igen för svaret man får är värre än att gå omkring och bara tänka på vad du svarat tidigare. Jag lever hellre vidare på svaret jag fick på det förut, första gången jag sa det...
Jag älskar dig mer nu än någonsin förut men det är ju som så att, "you don´t know what you got until you missing it alot." Sen så saknar jag dig så fruktansvärt jädrans mycket, men jag tänker inte säga det till dig för jag vet att det något du inte vill veta. Jag borde glömma dig nu direkt och låtsas som att det aldrig hänt något som du gjorde det vill säga..
Alla dessa jävla känslor, Fu dom.. Man somnar och då är det bra ett tag, sen vaknar man och allt är tillbaka, man försöker få det försvinna på annat sätt men man kommer fan aldrig ifrån dom... Jag hatar kärlek på alla sätt och vis, fyf*n. Varför är det just jag som ska fastna i den, varför är det just jag som blir sviken. Ibland känns det som att jag skulle vilja vara ego och va den som sårar. Allt skulle va lättare och jag hade gått vidare... Men jag går aldrig vidare, man måste tillåta sig själv till det och jag verkar inte vilja det.. Eller jag vill men tydligen inte hjärtat där allt sitter. Och det är ju som hjärtat som bestämmer. När jag ändå håller på FUCK HJÄRTAT. Vad fan har man det till....................
Borde nog försöka tänka på något annat verkar det som. PZ!
DU har blivit en dryg fjortis, fuck that. DU och nästan alla andra bara gör mig illa, hela tiden. Vad är ni för jävla vänner egentligen? FU alla er, blir bara arg. Det är fel att jag sitter här och skriver det då jag säger till alla att man ska säga det till dom ist för att säga det om dom utan att dom vet om det. Men nu så skriver jag det bara här och INGEN vet vilka jag menar och jag anser att det inte är samma sak som att säga det till en människa och säga vilka man menar. För ava tt jag skriver det här så kommer det inte gå runt rykten om att jag sagt si och så om olika människor. Det spelar vergkligen ingen roll om man säger det till sin allra bästa vän, nägon får alltid veta det ändå. FU ni som gör så.
*
*
Förövrigt vill jag bara säga att varje gång du far så gör det så ont i hjärtat, jag gråter då du kommer hem för att jag är så glad och gråter då du far för att jag blir så ledsen.. Tänk vad stor vi alla har blivit. Så säger samma sak om det här som med allt annat. FU att vi blivit så stora.. ;/ Nu ska jag se moraeus med mera, peace.
Tänk om jag också kunde känna känslan av att det är underbart att träffa dig.. Jag vill bara att du åker igen, det var lättast så och jag slapp se dig.
Jag kan inte vara någonstans utan att tänka på dig, det är som att jag måste fly landet. Antar att du inte ens då försvinner ur mina tankar för då saknar jag dig väl bara ännu mer. Att vara där jag är nu är som att jag inte behöver sakna dig lika mycket. Men jag saknar dig alltid lite. Kan inte ens tänka mig hur jullovet blir då jag åker till mamma. Jag saknar dig, jag saknar dig så jävla mycket. det gör så ont i hela själen och hjärtat...